...vi väntade... väntade... ( återbesök del 2 )
USCH... va trist det var. Om jag inte hade fått nålen i armen, så kunde jag i alla fall gått upp till fiket. Mamma gick ut ett par gånger och frågade om det inte var dax snart. Men så plötsligt kom dom och drog iväg min säng. Klockan var då 18.30. Sist fick jag en spruta i magen och jag tänkte om det var bedövningen så jag blev lite orolig när jag inte fick någon nu. Men dom sprutade in den via armen, men det var lite otäckt att inte kunna fråga. Man kanske skulle pluggat bulgariska innan;) När doktorerna som skulle operera kom in kunde jag fråga på trött knackig engelska. Dom började spränga och spräningarna kändes knappt, så jodå dom hade bedövat mej. Jag kan inte påstå att spräningarna inte alls kändes men det kändes i a f mindre än förra gången. När ena doktorn sprängt 5 gånger på venen vid ryggraden sa den andra ”one more”. Han gjorde det och då ville den andra att han skulle spränga en gång til l... så venen längst ryggraden är välsprängd. Inte mej em...