...vi fick sitta o vänta. Vid det taget kände i a f jag en viss upprymdhet över det som komma skall. Denna gång var det nog ganska bra egentligen att jag hade den väntetiden så jag lixom hann landa o vänja mej vid tanken att jag SKA gör en operation. Jag, som aldrig blivit opererad förr.
Så kommer sköterskan igen. Nu var det dags att ta sina väskor o ta hissen upp till mitt sjukhusrum. Det var ganska likt det rum jag legat i här i Sverige.
När vi kommer till mitt rum väntar två sköterskor. "Jeanette, skynda dej nu. Doktorn väntar!!"
Oj, helt plötsligt ligger jag på bädden. Jag får ett snabbt stick i magen o dom tar blodtryck på mej. Mamma skriver i matlistan. Hon har bra koll på vad jag gillar.
Jag vinkade hejdå lite snabbt. Så rullade jag bort i min säng, medan pappa o mamma hittar på nåt. Jag tror dom åt nåt. Jag vet ju ej eftersom jag rullades bort till operationssalen.
Vi tog hissen ner till nåt plan så förberedde dom mej för operationen. Allt funkade väldigt bra trots språkbrister. Jag får en såndär andningsgrej(vet vad det heter) o det kommer ut nån gas där. Grejen är att den bara gled dän o bara var jobbig.
Så kommer doktorn in. Han hälsar o tar fram skalpellen. Han lägger två små små snitt i ljumsken o påbörjar operationen.
Han kör in en långt rör eller nåt. Jag såg inte så mycket, men jag kände. Det är ju inte varje dag man har ett litet rör längst magen, hjärtat o upp till halsen. Det var obehagligt. När han gjorde det såkallade ballongsprängningarna hörde ett knaster i öronen. Sådär som det blir när man försöker blåsa bort ett lock i örat. När man håller för näsan, blåser upp kinderna o sedan släpper.
Det fanns fall som var riktigt obehagliga. T ex när jag kände ett tryck i bröstet o jag bara låg o väntade "snälla, bli klar med just den grejen". Det mest jobbiga var nog det jag nämnde förut att ej kunna kommunicera på sitt eget språk.
Efter typ 1,5 - 2 timmar säger doktorn "nu är det klart"...jag utbrister i en stor suck "Å, tack!" Jag hör lite fniss. Dom hörde nog hur lättad jag var.
Efter operationen visade doktorn mej vad han hade gjort och att det var mycket riktigt som den förra doktorn sa att de flesta förträngningarna låg vid rygg raden. Jag blir åter uppkörd till mitt rum.
Nu är det den långa tiden jag som jag tänkt att använda min mp3. Men dagen innan hängde den sej. SURT!!
Som tur var kom mina föräldrar dit. Dom fick underhålla mej.
Mamma kände på min händer o fötter o konstaterar att dom faktiskt redan då är varma. Dom har ju varit kalla i 6 år, så det är än idag en skön känsla.
Min blodcirkulation funkar som den ska:)
Men krafterna var få så pappa får mata mej. Jag tror han tycke det var ganska kul eftersom han missa den delen när jag var liten.
Då upptäckte vi den andra förändringen. Jag fick en stor tallrik mat och jag åt upp den väldigt fort och jag blev inte trött i käken av att tugga maten.
I min kamp mot att gå ner mer i vikt bådar det ju gott:)
Jag klagar på att mp3 inte funkar. Det sista mamma säger innan dom går är "Du kan ju i a f se på tv". När dom gått försöker jag få på den, men upptäcker efter mycket om o men att antennen är ju ej i o jag får ej gå ur sängen. Efter operationen må jag ligga still i typ 6 timmar o jag ligger med dropp. Typiskt! Det skulle jag upptäckt när pappa o mamma var här.
Höjdpunkten för mej då blev när det kom en sköterska o tog bort droppet o när det kom en doktor som skulle testa min rörelseförmåga.
Sen var det tyst igen o ja försökte somna. Den natten blev det inte mycket sömn av nån anledning. När sköterskan kom på morgonen för att ta bort nålen märkte jag att jag bara var "vanligt" trött. Ms tröttheten kändes inte alls av.
Jag fick en bricka med medicin o frukost. Frukosten var ingen höjdare. Jag åt lite o tänkte att nu sitter nog pappa o mamma o äter sin goda hotellfrukost. Jag tog upp min mp3 o nu funka den:) Jag lyssnade lite på den. Sen kom doktorn.
Doktorn som gjorde undersökningen på mej igår kom besök och gjorde en likadan undersökning för att se så operationen funkade som den skulle o att kärlen inte fallit ihop igen...Det hade det inte.
Jag ringde mina föräldrar.
Vi fick lite papper på allt o recept på vad jag skulle köpa för medicin.
Vi tackade betalade för allt, köpte medicinen o gick till hotellet. Nu ska jag bara tillbaka om typ 6 månader. Under den tiden kan vi bara hoppas o be att kärlen håller sej öppna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar